Persona Non Grata ★★★★½

Anna odel har fått konkurrens i konsten att fånga komplexiteten i sorg, ilska, ångest och inte minst relationer.

En hipp författare återvänder hem till Jylland där hennes bror ska gifta sig med hennes värsta plågoande från barndomen. 

Filmen är jobbig att se, det är inget förfredagsmys med polarna men fy fan vad den är värd att ta sig igenom. Det som sticker ut är den otroliga mänsklighet som finns karaktärerna som fast de nästan är skruvade till karikatyrer ärotroligt verkliga och effektfulla.

Det katarsis vi får i slutet av filmen är bland de bästa jag sätt som återigen fångar komplexiteten i att gå vidare, i att förstå varandra.